<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133</id><updated>2011-04-21T21:10:51.910-07:00</updated><category term='isa sa aking mga iniidolo... napakagaling na musikero... isang tunay na alagad ng sining.'/><category term='malungkot na kaganapan sa aking kaarawan'/><category term='isang kaganapan; unang mural painting ko kasama ko dito sina andoi solon at ronald remolacio'/><category term='I got this article from the net. Parang sa isang asawa ng artist din… (sorry hindi ko na maalala kung sino e) coming from her own experiences and realizations in living with an artist partner…'/><category term='- milikhaya'/><title type='text'>mithi... likha... laya...</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://deearrojo.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>8</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-5012793439564531009</id><published>2008-09-10T17:51:00.000-07:00</published><updated>2008-09-10T17:54:45.464-07:00</updated><title type='text'>"Payaso"</title><content type='html'>Ngiting tila walang katapusan...&lt;br /&gt;Mula sa labing pulahan...&lt;br /&gt;Halakhak na walang humpay...&lt;br /&gt;Kasuotang sadyang magara't makulay...&lt;br /&gt;Sa iba'y nagbibigay saya...&lt;br /&gt;Minsan pa'y pampawi ng luha...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa isang banda, nagawa mo na bang silipin ang kanyang mga mata?&lt;br /&gt;Malamlam... Malungkot... Pagod...&lt;br /&gt;Pilit humuhugot ng kagaangan ng loob mula sa mga nanunuod sa buhay na entablado...&lt;br /&gt;Sa kabila ng liwanag na sa iyo'y nakatuon, ang mga anino'y nagtatanong...&lt;br /&gt;Ikaw ba'y ako?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-5012793439564531009?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/5012793439564531009'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/5012793439564531009'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2008/09/payaso.html' title='&quot;Payaso&quot;'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-936477280361308574</id><published>2008-09-10T17:13:00.000-07:00</published><updated>2008-09-10T17:17:36.773-07:00</updated><title type='text'>buhay manggagawa</title><content type='html'>Pagal na katawan...&lt;br /&gt;Ngatog na tuhod...&lt;br /&gt;Maghapong trabaho...&lt;br /&gt;Karampot na sahod...&lt;br /&gt;Sapat lamang pambuhay ng pamilya...&lt;br /&gt;Sa mahal ng bilihi'y kinakapos pa...&lt;br /&gt;Madaling araw na'y ngayon pa lamang uuwi...&lt;br /&gt;Sa pagtulog, lakas sana'y mabawi...&lt;br /&gt;Pagdating ng bahay aking dadatnan, pamilyang duo'y nananahan...&lt;br /&gt;Sa puntong ito, aking napagtanto, salamat po Diyos ko't ako'y may trabaho...&lt;br /&gt;Kitang maliit mabuti na sa wala...&lt;br /&gt;Kesa maramdaman kalam ng sikmura...&lt;br /&gt;Inyo pong gabayan abang manggagawa...&lt;br /&gt;Nasa 'kin ang gawa bigyan nyo po ng biyaya...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-936477280361308574?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/936477280361308574'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/936477280361308574'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2008/09/buhay-manggagawa.html' title='buhay manggagawa'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-3595417637429585594</id><published>2007-10-16T19:30:00.000-07:00</published><updated>2007-10-16T19:38:31.039-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='- milikhaya'/><title type='text'>Sining</title><content type='html'>Ako ang ligaya...&lt;br /&gt;Ako ang hinaing...&lt;br /&gt;Ako ang sakit, sakit na minsa'y ikinukubli ng makulay at maaliwalas na dibuho...&lt;br /&gt;Ako ang pait...&lt;br /&gt;Ako ang katotohanan...&lt;br /&gt;Ako ang nag-aalab na damdaming walang dahas...&lt;br /&gt;Ako ang pangarap...&lt;br /&gt;Ako ang pag-ibig...&lt;br /&gt;Ako ang pag-asa...&lt;br /&gt;Ako ang katuparan... halina, dadalhin kita sa aking daigdig...&lt;br /&gt;Ang mundo ng minsa'y dilim na nagbibigay ng liwanag...&lt;br /&gt;At minsa'y liwanag na nagkukubli ng dilim... halina kilalanin mo ako...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-3595417637429585594?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/3595417637429585594'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/3595417637429585594'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2007/10/sining.html' title='Sining'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-2019141747687818160</id><published>2007-10-16T19:12:00.000-07:00</published><updated>2007-10-16T19:28:35.692-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='malungkot na kaganapan sa aking kaarawan'/><title type='text'>senti</title><content type='html'>Sa pag-alala ng kapanganakan, iniluwal ang hapding bumabalot sa kalamnan ng buong pagkatao... Nais pumalahaw ngunit hindi maisatinig. Nakapanlulumo... Bakas sa malamlam na mga mata ang aninag ng mapusyaw na liwanag ng ligaya at pagasa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-2019141747687818160?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/2019141747687818160'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/2019141747687818160'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2007/10/senti.html' title='senti'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-3582885808385513314</id><published>2007-09-03T17:30:00.000-07:00</published><updated>2007-09-03T17:55:26.673-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='I got this article from the net. Parang sa isang asawa ng artist din… (sorry hindi ko na maalala kung sino e) coming from her own experiences and realizations in living with an artist partner…'/><title type='text'>"If you are addicted"</title><content type='html'>Living with an artist isn't easy, particularly if you are the significant other. So, after living with and working with artists for over 20 years I've put together a few suggestions for you to share with your partners. One of the first things most non-artists have a hard time understanding is the concept of addiction and how it is related to art making. Most artists I know go through classic symptoms of withdrawal when deprived of their work environment for too long. They get grouchy, irritable, may suffer from physical complaints such as headaches, body aches and often times find themselves depressed for no reason. These symptoms miraculously disappear when they are given the opportunity to work again. The primary reason for this is artists are wired differently than the rest of us. While most of us can get by with the basic elements of Maslow's theory, food, shelter, etc…artists need to be able to create as much as they need food or oxygen. It is so much a part of who they are, that to deprive them of it would be like asking you or I not to talk, not to eat, not to breathe. They have been given this gift in the same way we were given blue eyes or brown. Making art is not an option for them, it is a necessity.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Occasionally, I will get an artist who asks me to tell them my opinion of their work. It is a question I try to discourage. Unless you are asking an art critic or an art historian, most people are not qualified to comment of the aesthetic value of the work. Galleries may be able to comment on the marketability of the work, collectors may be able to say if they like it. But, mature artists shouldn't pursue seeking an opinion of their work. Your work is your work, period. Someone will either like it or they won't. Nothing you say or do can change that. Now, you may be able to convince someone to buy it, but, in regards to liking it, it is a primal reflex based on the accumulated history of that person's visual information and experience. So what does it really mean when someone doesn't like your work. It means one person doesn't like your work. That's all it means. It doesn't mean you are a bad artist or a bad person or should stop making art (as if that was really an option). In almost all cases, when an artist asks what you think of their work, they are asking to connect with that person by sharing an intimate part of themselves. Realize that when an artist asks what you think of their work, they hear the answer as it relates to them, personally. It is a vulnerability that mature artists struggle hard to overcome.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The concept of "working" was a hard one for me to understand. Often times I'd go into my husband's studio and see him sitting on the couch with the television on or listening to the radio…staring at his paintings. I'd been at my office all day, talking on the phone or busy with clients. This was not my idea of "work." It wasn't until I really understood the process of making a painting that I realized how much of the work is in just looking…thinking…imagining what it would be like to do this or that. Mental activity that to the lay person looks like relaxation. I could accept the fact that slathering paint around was work…but, sitting and staring, that was hard for me. What I came to learn was that the "looking," is the hardest part. It was kind of like hearing about the way Mozart wrote music. He wouldn't write anything down until he could hear it all in his head first, then he would write it out perfectly in a matter of minutes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contrary to the common stereotype of artists as slackers, artists are incredibly industrious and hard working. In most cases, regardless of what they do for a living, they are working on their obsession 24/7. Acknowledging this, can help tremendously in understanding an important aspect of an artists' character…and saving a relationship.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-3582885808385513314?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/3582885808385513314'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/3582885808385513314'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2007/09/if-you-are-addicted.html' title='&quot;If you are addicted&quot;'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-5702092596550881953</id><published>2007-08-28T10:03:00.000-07:00</published><updated>2008-12-10T12:38:05.930-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='isa sa aking mga iniidolo... napakagaling na musikero... isang tunay na alagad ng sining.'/><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRYhcYTefI/AAAAAAAAAAc/N5a-qX44qCo/s1600-h/gary.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103801609294674418" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRYhcYTefI/AAAAAAAAAAc/N5a-qX44qCo/s320/gary.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRWscYTeeI/AAAAAAAAAAU/PFGNCx48W94/s1600-h/gary.jpg"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;em&gt;"&lt;/em&gt;Ang sining ay isang paraan ng pagpapahayag ng katotohanan na hindi marahas...&lt;em&gt; (Art is truth without violence)."&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;- Gary Granada&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-5702092596550881953?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/5702092596550881953'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/5702092596550881953'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2007/08/ang-sining-ay-isang-paraan-ng.html' title=''/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRYhcYTefI/AAAAAAAAAAc/N5a-qX44qCo/s72-c/gary.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-7932708691616588979</id><published>2007-08-27T23:12:00.000-07:00</published><updated>2008-12-10T12:38:06.200-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='isang kaganapan; unang mural painting ko kasama ko dito sina andoi solon at ronald remolacio'/><title type='text'>para kay andoi at ronald</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRiocYTekI/AAAAAAAAABE/jlenow-KziA/s1600-h/tatsulok.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5103812724670036546" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRiocYTekI/AAAAAAAAABE/jlenow-KziA/s400/tatsulok.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRc-sYTegI/AAAAAAAAAAk/-dGY8yxvWIQ/s1600-h/12082007.jpg"&gt;&lt;/a&gt;Marami akong agam-agam sa pagpipinta ng mural, bukod sa mahirap itong gawin, natatakot akong dumating ang panahon na pagsasawaan ito at buburahin na lamang ng may-ar&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtO9OcYTedI/AAAAAAAAAAM/qCQeNd0n6s0/s1600-h/12082007005.jpg"&gt;&lt;/a&gt;i ng bahay o may-ari nung pader.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mataas ang respeto ko sa paggawa ng sining, lahat ay pinaghihirapan, pinagbubuhusan ng oras, pawis at talento. Ang totoo, alam kong hindi ako si Michaelangelo o si Leonardo para i-preserve ng ibang tao ang aking gawa sa mahabang panahon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hindi man tayo sigurado kung magtatagal nga sa pader nila ang ating obra, sa dokumentasyon mananatili ang ating pinaghirapan at ang alaala... Salamat sa pagkakataon... At maraming salamat sa pagtitiwala. &lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-7932708691616588979?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/7932708691616588979'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/7932708691616588979'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2007/08/blog-post.html' title='para kay andoi at ronald'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_6Fn9vwJHjI8/RtRiocYTekI/AAAAAAAAABE/jlenow-KziA/s72-c/tatsulok.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-8957210907149348133.post-5804253684918887531</id><published>2007-08-27T21:20:00.000-07:00</published><updated>2007-08-28T05:19:17.790-07:00</updated><title type='text'>panimula</title><content type='html'>Naranasan mo na ba 'yung pakiramdam na parang walang maka-relate sa iyo? O kaya naman, hindi kayo mag-connect nung kausap mo? Hindi ka niya maintindihan? Minsan feeling mo, hindi ka marunong magpaliwanag, gayung napaka-simple lang naman 'yung pinaghuhuntahan nyo... o di kaya, isang simpleng... wala lang... hindi nya trip 'yung idea, topic, litanya, hindi siya interasado, or worst... hindi ka niya gustong kausap!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ano nga ba ang "conversation"? Sabi sa aming paaralan, sa maskom, para maging effective ang communication... dapat raw two (2) way... pano kung ikaw lang? Kasi nga walang gustong kumausap sa 'yo? Pwede rin di ba? At ano ba ang dapat pinag-uusapan at sino ba ang dapat mong kausapin? Dapat bang me partikular na tao o grupo kang lalapitan para sa partikular na topic? Pano kung 'yung mga inaasahan mong mga grupo o tao e sawa na marinig mga litanya mo... Usapin ba ito ng kung sino o ano ang mababaw? Or do we really belong?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siguro lahat tayo, minsan sa buhay natin, naranasan na ang ganitong pakiramdam. Sa araw na ito... nais ko na makipag-usap sa iyo... sa pamamagitan ng aking sining; mga panulat, tula, mga guhit at paintings... nasa sa iyo kung makaka-relate ka, feel free to comment... pwede ring hindi... walang mababaw... walang malalim... gusto ko lang makipag-usap.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8957210907149348133-5804253684918887531?l=deearrojo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://deearrojo.blogspot.com/feeds/5804253684918887531/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=8957210907149348133&amp;postID=5804253684918887531&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/5804253684918887531'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/8957210907149348133/posts/default/5804253684918887531'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://deearrojo.blogspot.com/2007/08/panimula.html' title='panimula'/><author><name>milikhaya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/07283715323067566772</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
